eFredin played NYÅRSKLOCKAN for 2012 points
Den 25:e smäller det
En Order of Victory. Fina grejor, som ni säkert känner till. Med en sådan under huvudkudden skulle man sova gott varje natt. Faktiskt även om man hette Miodrag Belodedici, och nyss hade bommat straffspark i en VM-kvartsfinal. Var pollenallergiker, och låg skavfötters med en beväpnad Otto von Birch. Eller arbetade som Bingo-Berra, och av Loket blev beordrad att bära kostymen dygnet runt för att verkligen arbeta in karaktären.
Jävlar, vilket agnsåll. Fast så är ju också gångbart när det vankas jubileum (90 år, vem hade trott det?), och jubileum bör firas med stil. Skramlingen till de 350 Gran Canaria-resorna har gått över förväntan bra. Det enda som saknas är egentligen en mindre summa Lejon avseende själva försändelsen. Vidare så kan meddelas att den smått pinsamma dispyten om vilket typsnitt som ska användas på gratulationskortet är över. Det blir, som majoriteten önskade, en framstående konstnär från Port Coquitlam som kommer att tolka jubilarens egen handstil utifrån ett kvasipolitiskt synsätt.
Visst kan det vara bra med meningsskiljaktigheter, ibland, då det inte finns rätt eller fel. Men. Tillsammans lyfter vi berg! Som vissa scoutrörelser gillar att uttrycka det. Uffe, Kalle, James, FIFA-Bosse och inte minst Peter i Enköping. Livet är inte alltid en hiss till sjuttonde våningen.
Det är inte här dina drömmar börjar. God natt.
Brun Ungdom
Mel: Dansa i neon
Vem behöver skogar med djur och sol
Vem behöver havet när jag har pool
Nu har målen klarnat
Vi ska kämpa mot miljön
Nu är sverige varnat
Här kommer Brun! Ungdom!
Vi ska bada i freon, prova tvättmedel på katter
Vi ska köpa massa Scud för Sveriges ATP
Vi ska spränga Ringhals 2,
dricka vattnet till Rwanda
Vi ska klubba alla sälarna med elfenben
Vi ska bada i freon
sponsra VAM med tunga droger
Vi ska skänka alla fritidshus till tyskarna
Vi ska kapa SJ:s tåg
sprida AIDS till alla spädbarn
Vi ska sälja Sveriges kung till Ryska maffian
Vi ska bada i freon
koka lim på alla valpar
Vi ska grilla pensionärerna i mikrougn
Vi ska färga solen grå
Vi ska klorbleka Mandela
Vi ska tejpa alla ekorrar och våldta dom
YF -94
Snigeln snackar
Bryter ny mark på det personliga planet denna sommar. Inget djupt radikalt, nej, utan snarare något av en tvivelaktig fasadförändring. Att jag inte genomgått denna tidigare är delvis Weiron Holmbergs fel, han som porträtterade Biffen i Jönssonligan-filmerna. I den första av dessa ska han på Wall Enbergs order ta hand om Sickan, och med en hygglig placering på topplistan över fantasifulla likvideringar gjuts Charles-Ingvar fast i betong och sänks ned i kajvattnet. Visst, mästertjuven överlever doppet, men som liten fann jag scenen ytterst obehaglig. Det är därför jag först nu i sommar, utan att känna mig som Weiron Biffen Holmberg, nästan obesvärat bär vita linnen.
Lite besvärad är jag dock, känns ganska naket emellanåt. En viss Charles hade nog på vetenskaplig basis tröstat mig med att omvälvningen i grund och botten tjänar reproduktiva syften. Mer sapienshud åt folket, fler folk i sapiensskrud? Det är alltså instinkt det handlar om, egentligen. Charles svenska motsvarighet Carl hade säkert hållit med. Hans namn antyder ju dessutom att detta plagg föll honom på läppen.
Negerkyssar!
11:03
Nu är det snart dags att rösta. Fick med gårdagens post ett litet informationsbrev angående mitt deltagande. Jag var utvald, stod det. Utvald att vara med och påverka. Huga, alltid ska man känna sig speciell.
Fast det där med en unik påverkan är inget som frestar. Åtminstone inte i nuläget, och inte mer än ljummet kaffe. Jag är inte så insatt, och bryr mig ej heller särskilt mycket. Lite märkligt, kanske många anser, eftersom mitt val i slutändan påverkar också mig själv. Många bäckar små, heter det ju, men därtill hör också salthaltsproblematiken. Min Döda havet-röst kanske egentligen inte alls hör hemma i den där samlade sjön, tillsammans med alla kranvatten-röster. Kan tänkas.
Men det klassas väl som ett samhällsansvar att rösta, och som svensk tar jag mitt ansvar, även om jag inte tycker att det är toppen.
Carolina Norén. Får nog bli att välja lite tid med henne.
Grannfejd, 69:90:-
Det delas ut många kängor i denna blogg. Ingen går säker när Finsmakaren bestämmer
sig för att hänsynslöst anmärka på egentligen ganska harmlösa misstag. Inte ens varje brevbärares outtalade nemesis – BILTEMA.
Den produkt som föranledde detta inlägg återfinns för allmän beskådan på sidan 60 i företagets katalog, bredvid ett gäng bogserlinor. För mina privilegierade läsare, också här:
Skyltarna har en reflekterande förmåga. Till skillnad från sina tillverkare.
Martellotrooper
OBH Nordica marknadsför sin nya espressobryggare rätt hårt. Antar att den
spås generera en hel del klirr i kassan. Mycket möjligt, skulle jag vilja påstå.
Förutom espressoälskarna, den mest uppenbara målgruppen, kommer denna
futuristiska skapelse säkerligen finna sin plats i många science fiction- och
rollspelshjärtan. Det är ju bara att dra på sig sin huvförsedda och bruna
morgonrock så är det intergalaktiska frukostäventyret igång.
- Du: One cup of espresso, please.
- Martellotrooper: Let me see your identification.
- Du: (med handrörelse) You don't need to see my identification.
- Martellotrooper: I don't need to see your identification.
- Du: This is the coffee you're going to make me.
- Martellotrooper: This is the coffee I'm going to make you.
- Du: I can go on enjoying my breakfast.
- Martellotrooper: You can go on enjoying your breakfast.
- Du: Have a nice day.
- Martellotrooper: Have a nice day... Have a nice day.
Designing good life.
Det rosa bandet
Grisen är en högst underkrediterad fyrfoting. Den framhålls inte alls i lika stor utsträckning som merparten av sina bondgårdsfränder. Dessa skära och mycket intelligenta renlevnads-
individer har av männsikan reducerats till vandrande proteinodlingar utan några som helst möjligheter att göra personlig karriär. Djupt tragiskt. Grunt rättvist.
Där i stallets designerinredda boxar ryktas hästarna renare än en vanish-behandlad toalettsits. Grisen rullar sig i leran. De hopptävlande 14-åriga flickorna matar sina gnäggande favoriter med sockerbitar. Grisen tvingar i sig potatisskal. Bonden släpper ut sina kossor på den till synes oändliga sommarängen. Grisen bökar på fem kvadrat. Arla spelar in reklamfilm med Rosa i huvudrollen. Grisen slaktas.
Lyckligt ovetande är bra. Därför bildgooglar jag inte grisslakt. Jag föredrar att placera våra trynprydda vänner i en lättsammare ljussättning. Även om tamsvinets leverne är ett utmärkt diskussionsunderlag, och därtill en mycket kraftfull veggo-trigger, var detta inlägg inte avsett att dedikeras just grisbehandling. En tanke slog mig häromdan som snarare ligger området ordbehandling närmare till.
I vårt svenska språk, och givetvis även i de flesta andra språk, figurerar med jämna mellanrum olika inneord. Ord som överanvänds till bristningsgränsen och gärna retar gallfeber på korrekta medelåldringar. Dessa ord används ofta som index. De sätts alltså direkt framför andra ord i avseende att förstärka och nyansera. Inneorden kan också, möjligtvis av den anledningen att de ligger bättre i tiden, ersätta redan befintliga
ord eller uttryck.
När jag funderade på vilka inneord jag själv brukat genom åren fann jag ett intressant samband, ett rosa sådant. Begrunda dessa exempel:
- Grymt: Användes högfrekvent under mellanstadiet. Ett evigt grymtande.
- Svin: Ett index. Sattes gärna framför bra. Positivt för de tjocka skära.
- Schtek: Ett fenomen. Fläsksorten serveras helst knaprig.
- Babe: Svenskan amerikaniseras. Dubbelt upp.
- Fett: Aningen långsökt, men ändå, kopplingen finns.
Jaha. Se där. Nu återstår väl bara att sätta knorr på det här.
Gatsmart
Dagstidningarnas semiobligatoriska inslag där man frågar folk på stan om deras åsikt inom
något aktuellt ämne börjar gå mig på nerverna. Fåraktiga frågor som ofta erhåller minst lika
fåraktiga svar. Pinsamt för tidningen, och pinsamt för den tillfrågade.
Ryssland lånar Island 4 miljarder euro.
- Hur kan du tänka dig att hjälpa islänningarna?
Joán Altiberra, Matarena Altículo,
23, heretiker 12, dotter
"Genom att leda in "Jag har 65 pesetas
dem på den rätta i min spargris."
spirituella vägen." 
Mathelinda Altintop, Matéa Altheden,
31, tamburinist 26, arvinge
"5% av inkomsterna "Jag gör det jag kan.
från mina söndags- Bidrar faktiskt till
spelningar går oav- landets turism genom
kortat till Reykjaviks att varje år besöka
folkmusikkår." min man i Narvik."
Joshua Althedge Johann Altknopf
29, golfbollsdykare 52, slugger
"Vet inte riktigt, men "Inte alls. Det som
om det anordnas en inte dödar det härdar,
sån där gala kan jag som farsan alltid sa."
överväga att skaffa
ett fadderbarn."
Jouaquín Alto, Matiana Altgård
67, kofösare 19, dagslända
"Jag bevarar deras "Jag cyklar till jobbet."
kulturarv genom att
lära mina kvigor tölt."
Oh man! Snail!
Fick brev från Mona Sahlin idag. Väldans personligt var det. Hon talade direkt till mig, Jonas, och hälsade vänligt. Kände mig oerhört speciell. Även om hon nu råkar vara ypperligt malplacerad som partiordförande, så är det ju faktiskt en celebritet som papperspostat mig.
Brevet innehöll ett antal uppmaningar om att rösta i valet till Europaparlamentet. Där fanns också två mindre stycken om ungdomsarbetslösheten, samt ett lite större rörande klimatfrågan. Inte särskilt intressant.
Mer intressant är det faktum att Mona lyckats trycka in hela fem utropstecken i detta brev.
"Den 7 juni kommer din chans!" "Sätt jobben först!"
"Det handlar om vår planets framtid!" "Det vill vi!"
"Använd din rösträtt den 7 juni!"
Ja Mona. Jag hör dig.
Predictable Irrationality
Dan Ariely. Brännskadat geni. Föreläser på TED.
Dina alternativ, välj ett:
1) Titta på klippet.
2) Titta inte på klippet.
3) Titta på klippet, och få en stroke.
Intressant, inte sant?
Pride
Jonas Altis har sina egenheter. Att prata om sig själv i tredje person är en, ställa tre alarm varje natt en annan. Ytterligare ett särdrag är hans vilja att piffa till saker och ting. Han ser ofta en möjlighet att på det estetiska planet göra någonting mer, fastän det kanske inte alls är nödvändigt. Men ibland har han emellertid rätt.
Som när det kommer till gotländska sommarspel till exempel.
Hörde jag 14 galleoner?
Livets vatten
Jag drack whisky i lördags. Hade jag inte gjort förut. Var först lite skeptisk, men lät mig övertalas. Bra skulle den tydligen vara, enligt Marcus Carnesten, min självutnämnde whisky-mentor. Han föreläste, mycket sakkunnigt och inlevelsefullt, om hur drycken ska till att åtnjutas på bästa sätt. Is, vatten i sin fasta form, hör inte hemma i det orginellt formade glaset. Vatten, is i sin flytande form, kan å andra sidan göra viss nytta. Frigöra fler smaker. Nästan tresiffriga till antalet, rent av.
För whisky innehåller tydligen mycket av den varan, smaker. Rena kavalkaderna, de där flaskorna. Den jag bjöds på härstammar från Skottland. Från destilleriet Linkwood. 15 år gammal. Den ska enligt expertis smaka av detta:
Ej utspädd: "Spicy with charred oak and aniseed. Rich fruitiness - bruised apples and bananas."
Utspädd: "Smoky - charred wood with fruit cake flavours"
Fruktig? Pfft. Kan inte vara många som uppmärksammar det. I min mening är smaken av tjär-nyanserad sprit tämligen framstående. Starkt och rökigt, var första intrycket. Dock inte alls outhärdligt, snarare gäckande annorlunda. Jag kan nog lära mig. Tids nog.
Men näe. Kunde ha utrustat mina smaklökar med GPS och blodhund.
Inte fan hade de hittat någon banankaka.
Bite the bait
Mitt minne levererade mig nyss nåt ganska delikat. Nåt som inte borde finnas kvar där, men likväl gör. Som sniglar på matbordet, ungefär. Tuggar väl inte så mycket på dem, antar jag. Tar därför detta på koncisaste manér.
Hade en gång i tiden en granne vid namn Johan. Han berättade för mig om en av sina klasskompisar. Kalle får han heta. Denna unge herre hade en smått underlig diet.
Han åt jiggar. Ja, jiggar, ni vet. Fejkfiskar, som inte alls liknar fiskar. Köpte ett stim varje
vecka, för att tugga på. Förmodar att han inte svalde dem, det hade ju slutat illa. En hel tjocktarm med jigg-rom. Usch.
Kalles Kaviar. Delikat.
Regeltvist!
Finland - Sverige 26-23 (8-9, 9-7, 9-7)
Underlaget var inte det bästa. Isen hade inte spolats på åtskilliga år och de många sprickorna blev allt tydligare. Vaktmästaren gjorde vad han kunde med en rulle
transparent tejp. Spelarna dolde sitt missnöje väl.
Sverige öppnade matchen bäst och vann första perioden knappt. Lagets vänsterback lider emellertid av kroniska balanssvårigheter, vilket gav sig till känna under resterande två perioder. Gång på gång slungade han pucken över sargkanten. Irritationen spred sig snabbt i de svenska leden. Finnarna kunde, trots en i kassen svajande Myllys, ro tillställningen i land.
Domaren höll matchen på en bra nivå. Tog inga kontroversiella beslut. Märktes knappt alls, rent av. Han konstaterade i efterhand att det är mycket tacksamt att döma hockey. Delvis på grund av det gedigna reglementet. Här följer ett par smakparagrafer:
§ - Regeltvist
"Om de tävlande är oense om något under matchens gång kan man säga "Regeltvist" till sin motståndare. (Detta innebär att man tar diskussionen efter matchen, om det behövs.)"
Just. Man kastar handskarna i spelargången, och inte på isen.
§ - Nedtryckning av spelare
"Man bör endast trycka ned spelarna när man själv har pucken. I annat fall ska det ske utan att det påverkar motståndarens spelmöjligheter."
Undrar hur högt man måste skrika. Eller vilka förudmjukelser som tar bäst.
Överdimensionerad? Pucken? Näe.
