Finsmakaren

Dagens lunch, skolans säkerligen överbudgeterade kycklinggryta med knaprigt ris, föll mig inte alls i smaken. Följden av detta blev att jag vid hemkomsten drogs mot köket likt en annan hungrig hobbit. Till mitt missnöje ekade det retsamt i kylskåpet. Visst är vispad grädde gott, men utan pannkakor/plättar/våfflor är det rätt värdelöst en varm tisdagseftermiddag. Jag vände därför blicken mot brödskåpet. Kanske fanns där något gott fikatilltugg? 

Icke. Knäckebröd, riskakor och digestive. Så långt ögat kunde nå. Offrade mig på ett digestive, ICA's egna. Stoppade frustrerat in hela kexet i munnen och började med viss möda att tugga. Det var ett smärre misstag.

Vid en inandning följde ett gäng smulor med ner i halsen. Jag rosslade till, och drog upp en ansenlig mängd kex i näsgångarna. Wow, tänkte jag, och kände mig som en av de där dra-kondomen-genom-näsan-konstnärerna.




Ungefär en halvtimma tog det. Sen fick näskexklumpen ansluta sig till sina kompisar i
matspjälkningsapparaten.