eFredin played NYÅRSKLOCKAN for 2012 points
Den 25:e smäller det
En Order of Victory. Fina grejor, som ni säkert känner till. Med en sådan under huvudkudden skulle man sova gott varje natt. Faktiskt även om man hette Miodrag Belodedici, och nyss hade bommat straffspark i en VM-kvartsfinal. Var pollenallergiker, och låg skavfötters med en beväpnad Otto von Birch. Eller arbetade som Bingo-Berra, och av Loket blev beordrad att bära kostymen dygnet runt för att verkligen arbeta in karaktären.
Jävlar, vilket agnsåll. Fast så är ju också gångbart när det vankas jubileum (90 år, vem hade trott det?), och jubileum bör firas med stil. Skramlingen till de 350 Gran Canaria-resorna har gått över förväntan bra. Det enda som saknas är egentligen en mindre summa Lejon avseende själva försändelsen. Vidare så kan meddelas att den smått pinsamma dispyten om vilket typsnitt som ska användas på gratulationskortet är över. Det blir, som majoriteten önskade, en framstående konstnär från Port Coquitlam som kommer att tolka jubilarens egen handstil utifrån ett kvasipolitiskt synsätt.
Visst kan det vara bra med meningsskiljaktigheter, ibland, då det inte finns rätt eller fel. Men. Tillsammans lyfter vi berg! Som vissa scoutrörelser gillar att uttrycka det. Uffe, Kalle, James, FIFA-Bosse och inte minst Peter i Enköping. Livet är inte alltid en hiss till sjuttonde våningen.
Det är inte här dina drömmar börjar. God natt.
Brun Ungdom
Mel: Dansa i neon
Vem behöver skogar med djur och sol
Vem behöver havet när jag har pool
Nu har målen klarnat
Vi ska kämpa mot miljön
Nu är sverige varnat
Här kommer Brun! Ungdom!
Vi ska bada i freon, prova tvättmedel på katter
Vi ska köpa massa Scud för Sveriges ATP
Vi ska spränga Ringhals 2,
dricka vattnet till Rwanda
Vi ska klubba alla sälarna med elfenben
Vi ska bada i freon
sponsra VAM med tunga droger
Vi ska skänka alla fritidshus till tyskarna
Vi ska kapa SJ:s tåg
sprida AIDS till alla spädbarn
Vi ska sälja Sveriges kung till Ryska maffian
Vi ska bada i freon
koka lim på alla valpar
Vi ska grilla pensionärerna i mikrougn
Vi ska färga solen grå
Vi ska klorbleka Mandela
Vi ska tejpa alla ekorrar och våldta dom
YF -94
Snigeln snackar
Bryter ny mark på det personliga planet denna sommar. Inget djupt radikalt, nej, utan snarare något av en tvivelaktig fasadförändring. Att jag inte genomgått denna tidigare är delvis Weiron Holmbergs fel, han som porträtterade Biffen i Jönssonligan-filmerna. I den första av dessa ska han på Wall Enbergs order ta hand om Sickan, och med en hygglig placering på topplistan över fantasifulla likvideringar gjuts Charles-Ingvar fast i betong och sänks ned i kajvattnet. Visst, mästertjuven överlever doppet, men som liten fann jag scenen ytterst obehaglig. Det är därför jag först nu i sommar, utan att känna mig som Weiron Biffen Holmberg, nästan obesvärat bär vita linnen.
Lite besvärad är jag dock, känns ganska naket emellanåt. En viss Charles hade nog på vetenskaplig basis tröstat mig med att omvälvningen i grund och botten tjänar reproduktiva syften. Mer sapienshud åt folket, fler folk i sapiensskrud? Det är alltså instinkt det handlar om, egentligen. Charles svenska motsvarighet Carl hade säkert hållit med. Hans namn antyder ju dessutom att detta plagg föll honom på läppen.
Negerkyssar!
11:03
Nu är det snart dags att rösta. Fick med gårdagens post ett litet informationsbrev angående mitt deltagande. Jag var utvald, stod det. Utvald att vara med och påverka. Huga, alltid ska man känna sig speciell.
Fast det där med en unik påverkan är inget som frestar. Åtminstone inte i nuläget, och inte mer än ljummet kaffe. Jag är inte så insatt, och bryr mig ej heller särskilt mycket. Lite märkligt, kanske många anser, eftersom mitt val i slutändan påverkar också mig själv. Många bäckar små, heter det ju, men därtill hör också salthaltsproblematiken. Min Döda havet-röst kanske egentligen inte alls hör hemma i den där samlade sjön, tillsammans med alla kranvatten-röster. Kan tänkas.
Men det klassas väl som ett samhällsansvar att rösta, och som svensk tar jag mitt ansvar, även om jag inte tycker att det är toppen.
Carolina Norén. Får nog bli att välja lite tid med henne.
Grannfejd, 69:90:-
Det delas ut många kängor i denna blogg. Ingen går säker när Finsmakaren bestämmer
sig för att hänsynslöst anmärka på egentligen ganska harmlösa misstag. Inte ens varje brevbärares outtalade nemesis – BILTEMA.
Den produkt som föranledde detta inlägg återfinns för allmän beskådan på sidan 60 i företagets katalog, bredvid ett gäng bogserlinor. För mina privilegierade läsare, också här:
Skyltarna har en reflekterande förmåga. Till skillnad från sina tillverkare.
Martellotrooper
OBH Nordica marknadsför sin nya espressobryggare rätt hårt. Antar att den
spås generera en hel del klirr i kassan. Mycket möjligt, skulle jag vilja påstå.
Förutom espressoälskarna, den mest uppenbara målgruppen, kommer denna
futuristiska skapelse säkerligen finna sin plats i många science fiction- och
rollspelshjärtan. Det är ju bara att dra på sig sin huvförsedda och bruna
morgonrock så är det intergalaktiska frukostäventyret igång.
- Du: One cup of espresso, please.
- Martellotrooper: Let me see your identification.
- Du: (med handrörelse) You don't need to see my identification.
- Martellotrooper: I don't need to see your identification.
- Du: This is the coffee you're going to make me.
- Martellotrooper: This is the coffee I'm going to make you.
- Du: I can go on enjoying my breakfast.
- Martellotrooper: You can go on enjoying your breakfast.
- Du: Have a nice day.
- Martellotrooper: Have a nice day... Have a nice day.
Designing good life.
Det rosa bandet
Grisen är en högst underkrediterad fyrfoting. Den framhålls inte alls i lika stor utsträckning som merparten av sina bondgårdsfränder. Dessa skära och mycket intelligenta renlevnads-
individer har av männsikan reducerats till vandrande proteinodlingar utan några som helst möjligheter att göra personlig karriär. Djupt tragiskt. Grunt rättvist.
Där i stallets designerinredda boxar ryktas hästarna renare än en vanish-behandlad toalettsits. Grisen rullar sig i leran. De hopptävlande 14-åriga flickorna matar sina gnäggande favoriter med sockerbitar. Grisen tvingar i sig potatisskal. Bonden släpper ut sina kossor på den till synes oändliga sommarängen. Grisen bökar på fem kvadrat. Arla spelar in reklamfilm med Rosa i huvudrollen. Grisen slaktas.
Lyckligt ovetande är bra. Därför bildgooglar jag inte grisslakt. Jag föredrar att placera våra trynprydda vänner i en lättsammare ljussättning. Även om tamsvinets leverne är ett utmärkt diskussionsunderlag, och därtill en mycket kraftfull veggo-trigger, var detta inlägg inte avsett att dedikeras just grisbehandling. En tanke slog mig häromdan som snarare ligger området ordbehandling närmare till.
I vårt svenska språk, och givetvis även i de flesta andra språk, figurerar med jämna mellanrum olika inneord. Ord som överanvänds till bristningsgränsen och gärna retar gallfeber på korrekta medelåldringar. Dessa ord används ofta som index. De sätts alltså direkt framför andra ord i avseende att förstärka och nyansera. Inneorden kan också, möjligtvis av den anledningen att de ligger bättre i tiden, ersätta redan befintliga
ord eller uttryck.
När jag funderade på vilka inneord jag själv brukat genom åren fann jag ett intressant samband, ett rosa sådant. Begrunda dessa exempel:
- Grymt: Användes högfrekvent under mellanstadiet. Ett evigt grymtande.
- Svin: Ett index. Sattes gärna framför bra. Positivt för de tjocka skära.
- Schtek: Ett fenomen. Fläsksorten serveras helst knaprig.
- Babe: Svenskan amerikaniseras. Dubbelt upp.
- Fett: Aningen långsökt, men ändå, kopplingen finns.
Jaha. Se där. Nu återstår väl bara att sätta knorr på det här.
Gatsmart
Dagstidningarnas semiobligatoriska inslag där man frågar folk på stan om deras åsikt inom
något aktuellt ämne börjar gå mig på nerverna. Fåraktiga frågor som ofta erhåller minst lika
fåraktiga svar. Pinsamt för tidningen, och pinsamt för den tillfrågade.
Ryssland lånar Island 4 miljarder euro.
- Hur kan du tänka dig att hjälpa islänningarna?
Joán Altiberra, Matarena Altículo,
23, heretiker 12, dotter
"Genom att leda in "Jag har 65 pesetas
dem på den rätta i min spargris."
spirituella vägen." 
Mathelinda Altintop, Matéa Altheden,
31, tamburinist 26, arvinge
"5% av inkomsterna "Jag gör det jag kan.
från mina söndags- Bidrar faktiskt till
spelningar går oav- landets turism genom
kortat till Reykjaviks att varje år besöka
folkmusikkår." min man i Narvik."
Joshua Althedge Johann Altknopf
29, golfbollsdykare 52, slugger
"Vet inte riktigt, men "Inte alls. Det som
om det anordnas en inte dödar det härdar,
sån där gala kan jag som farsan alltid sa."
överväga att skaffa
ett fadderbarn."
Jouaquín Alto, Matiana Altgård
67, kofösare 19, dagslända
"Jag bevarar deras "Jag cyklar till jobbet."
kulturarv genom att
lära mina kvigor tölt."
Oh man! Snail!
Fick brev från Mona Sahlin idag. Väldans personligt var det. Hon talade direkt till mig, Jonas, och hälsade vänligt. Kände mig oerhört speciell. Även om hon nu råkar vara ypperligt malplacerad som partiordförande, så är det ju faktiskt en celebritet som papperspostat mig.
Brevet innehöll ett antal uppmaningar om att rösta i valet till Europaparlamentet. Där fanns också två mindre stycken om ungdomsarbetslösheten, samt ett lite större rörande klimatfrågan. Inte särskilt intressant.
Mer intressant är det faktum att Mona lyckats trycka in hela fem utropstecken i detta brev.
"Den 7 juni kommer din chans!" "Sätt jobben först!"
"Det handlar om vår planets framtid!" "Det vill vi!"
"Använd din rösträtt den 7 juni!"
Ja Mona. Jag hör dig.
Predictable Irrationality
Dan Ariely. Brännskadat geni. Föreläser på TED.
Dina alternativ, välj ett:
1) Titta på klippet.
2) Titta inte på klippet.
3) Titta på klippet, och få en stroke.
Intressant, inte sant?
Pride
Jonas Altis har sina egenheter. Att prata om sig själv i tredje person är en, ställa tre alarm varje natt en annan. Ytterligare ett särdrag är hans vilja att piffa till saker och ting. Han ser ofta en möjlighet att på det estetiska planet göra någonting mer, fastän det kanske inte alls är nödvändigt. Men ibland har han emellertid rätt.
Som när det kommer till gotländska sommarspel till exempel.
Hörde jag 14 galleoner?
Livets vatten
Jag drack whisky i lördags. Hade jag inte gjort förut. Var först lite skeptisk, men lät mig övertalas. Bra skulle den tydligen vara, enligt Marcus Carnesten, min självutnämnde whisky-mentor. Han föreläste, mycket sakkunnigt och inlevelsefullt, om hur drycken ska till att åtnjutas på bästa sätt. Is, vatten i sin fasta form, hör inte hemma i det orginellt formade glaset. Vatten, is i sin flytande form, kan å andra sidan göra viss nytta. Frigöra fler smaker. Nästan tresiffriga till antalet, rent av.
För whisky innehåller tydligen mycket av den varan, smaker. Rena kavalkaderna, de där flaskorna. Den jag bjöds på härstammar från Skottland. Från destilleriet Linkwood. 15 år gammal. Den ska enligt expertis smaka av detta:
Ej utspädd: "Spicy with charred oak and aniseed. Rich fruitiness - bruised apples and bananas."
Utspädd: "Smoky - charred wood with fruit cake flavours"
Fruktig? Pfft. Kan inte vara många som uppmärksammar det. I min mening är smaken av tjär-nyanserad sprit tämligen framstående. Starkt och rökigt, var första intrycket. Dock inte alls outhärdligt, snarare gäckande annorlunda. Jag kan nog lära mig. Tids nog.
Men näe. Kunde ha utrustat mina smaklökar med GPS och blodhund.
Inte fan hade de hittat någon banankaka.
Bite the bait
Mitt minne levererade mig nyss nåt ganska delikat. Nåt som inte borde finnas kvar där, men likväl gör. Som sniglar på matbordet, ungefär. Tuggar väl inte så mycket på dem, antar jag. Tar därför detta på koncisaste manér.
Hade en gång i tiden en granne vid namn Johan. Han berättade för mig om en av sina klasskompisar. Kalle får han heta. Denna unge herre hade en smått underlig diet.
Han åt jiggar. Ja, jiggar, ni vet. Fejkfiskar, som inte alls liknar fiskar. Köpte ett stim varje
vecka, för att tugga på. Förmodar att han inte svalde dem, det hade ju slutat illa. En hel tjocktarm med jigg-rom. Usch.
Kalles Kaviar. Delikat.
Regeltvist!
Finland - Sverige 26-23 (8-9, 9-7, 9-7)
Underlaget var inte det bästa. Isen hade inte spolats på åtskilliga år och de många sprickorna blev allt tydligare. Vaktmästaren gjorde vad han kunde med en rulle
transparent tejp. Spelarna dolde sitt missnöje väl.
Sverige öppnade matchen bäst och vann första perioden knappt. Lagets vänsterback lider emellertid av kroniska balanssvårigheter, vilket gav sig till känna under resterande två perioder. Gång på gång slungade han pucken över sargkanten. Irritationen spred sig snabbt i de svenska leden. Finnarna kunde, trots en i kassen svajande Myllys, ro tillställningen i land.
Domaren höll matchen på en bra nivå. Tog inga kontroversiella beslut. Märktes knappt alls, rent av. Han konstaterade i efterhand att det är mycket tacksamt att döma hockey. Delvis på grund av det gedigna reglementet. Här följer ett par smakparagrafer:
§ - Regeltvist
"Om de tävlande är oense om något under matchens gång kan man säga "Regeltvist" till sin motståndare. (Detta innebär att man tar diskussionen efter matchen, om det behövs.)"
Just. Man kastar handskarna i spelargången, och inte på isen.
§ - Nedtryckning av spelare
"Man bör endast trycka ned spelarna när man själv har pucken. I annat fall ska det ske utan att det påverkar motståndarens spelmöjligheter."
Undrar hur högt man måste skrika. Eller vilka förudmjukelser som tar bäst.
Överdimensionerad? Pucken? Näe.
Slående
Jag fick två stycken Pacemakers i julklapp. Eller det såg åtminstone så ut, boxmässigt. Den ena var blå, med en sofistikerad öppningsfunktion. Den andra silvrig, med tydliga drag av matlåda. Matlådan levereras av Boston Scientific, medan den mer graciösa konstruktionen tagits fram av Medtronic.
På tal om graciösa och finurliga konstruktioner. Leonardo Da Vinci var bra på det. Han hade både ett estetiskt och mekaniskt öga. Likväl ett matematiskt och filosofiskt. Se här.
Den vitruvianske mannen Medtronic®
Leonardo Da Vinci's verk. Omsätter idag fem miljarder dollar.
Medtronic's logo anno 1492? Förnekar samröre med Prieuré de Sion.
Dan Brown har ej gått att nå för en kommentar.
Var det bra så?
I en nyligen publicerad annons signerad ICA Ekängen kunde trogna Kuriren-läsare notera:
"Om du inte har kommit igång med Själskanningen så hjälper vi dig"
Trogen kan jag kanske inte kalla mig, men noterade det gjorde jag. Och skrattade. Gott.
Bilderna som dök upp där innanför kraniet var så givna, tycker ni inte?
† En svartklädd man sittandes i självskanningskassan. Med en lie.
† En längre kö människor väntandes på hans service. Lite molokna.
† En högteknologisk skanner som förs över den osynliga streckkoden på brösten.
† En påkostad och högupplöst bildskärm, dock ej i färg, visandes passagepriset.
Jag antar att det blir dyrare för kåkfarare, krigsförbrytare och andra mindre skötsamma
individer. De drömmer sig säkert bort till forna tider, då det räckte med ett enkelt mynt
under tungan. För de godhjärtade å andra sidan, för de exemplariska föredömena här
på jorden, krävs nog inga större pluskor. Möjligheten finns till och med att de lämnar
kassan med ett gäng rabattcheckar. 20% på flamberat innanlår, någon?
ICA Ekängen - Bäst i stan på mat Döden - Svartvit svensk filmhistoria
En av de få butiker som faktiskt Anammar tydligen det moderna, och
vill kännas vid svart arbetskraft. skannar oss över till den andra sidan.
Välkommen åter.
Chewie
Att tugga tuggummi är bra. Åtminstone då det rör sig om den sockerfria och kanske xylitol-berikade sorten. Extra's skapelser, till exempel. Syra-attackerna bekämpas per omgående och munnens pH-värde återställs till det normala. Ungefär 20 minuter ska det ta, enligt Wrigley själva. Frågan är dock om man orkar tugga ett tuggimmi så pass länge, då det varit totalt smakbefriat i cirkus 15 av dessa.
Senast det begav sig orkade jag inte på långa vägar. Kastade in handduken vid omkring
pH 5,4. Upptäckte istället, tack vare mitt bristande tålamod, att gränsen för tuggummits underhållningsvärde går att tänja på. Bokstavligen.
Extra White - Sveriges populäraste tuggummi.
50-60 varv bör du klara, annars är du dålig.
Eller ohälsosamt tjockfingrad.
Chewbacca - Världsrymdens populäraste wookie.
Ägnar sig, förståeligt nog, inte åt mitt ovan
demonstrerade tidsfördriv.
Jolly Fish
Sommaren '94 var varm, men det har jag inget vidare minne av. Miodrag Belodedeci bommade straff, vilket jag inte heller kommer ihåg. Jag har dock hört om den där sommaren åtskilliga gånger på senare dar, och VM-krönikan på VHS är i det närmaste sönderspelad. Jag vet med andra ord vad en hel del av vad som hände under värmeböljan 1994, men jag kommer inte ihåg det. Alla realtidsminnen
Var på Öland det året. Byxelkrok, närmare bestämt. Hettan bidrog till att många timmar spenderades på stranden. Där kan man ju som femåring ha det ganska roligt. Njuta av tillvaron. Leka runt. Dricka saft. Ta några dopp. Bygga sandslott.
Notera fetstilen på den sista aktiviteten. Jag byggde själv inga konstruktioner i sand, men det fanns andra som gjorde det. Barn, i plural, gissningsvis jämngamla med mig. Arkitekter från helvetet. Djurplågare av rang. Manet-mördare.
På den tiden hade jag planer på att som vuxen bli marinbiolog. Jag gillade havets alla varelser. Respekterade dem. Åt inte fisk överhuvudtaget (eller ja, kanske en bulle eller pinne då och då, om inget annat erbjöds) och läste gärna böcker om livet under ytan. Det rådde en ömsesidig kärlek oss emellan, kan man säga. Vattnet och Jonas. Jonas och vattnet.
Av denna anledning smärtade det mig nåt otroligt att se dessa barn handskas med maneterna. De fångade dem på stranden där de låg. Uppspolade och hjälplösa. De tog dem med sig längre uppåt land. Samlade dem i högar. Redo att slaktas. Med hjälp av sina spadar och hinkar i plast buntade de ihop nässeldjuren. Inkorporerade dem i sina sand-skapelser. Drog sig inte för att brutalt platta till dem, mixa dem med sanden eller dela dem i mindre bitar. Jag kunde inte annat göra än att bevittna denna horribla syn. En syn som än idag finns kvar i minnet, ganska ensam under kategorin 1994. Traumatiskt.
Idag läste jag om maneter i Illustrerad Vetenskap. Blir man utan sötvatten på ödsligt hav fungerar tydligen inte dessa nässeldjur särskilt bra som vätskeersättare. Visst, liksom gurkan består maneter till cirka 97% av vatten. Kruxet är dock att detta vatten är lika salt som det omgivande havet
Så, om du blir strandsatt på en öde ö är det ingen mening att försöka dricka uppspolade maneter. Ta istället lärdom av barnen i Byxelkrok och bygg dig en spatiös tvåplansvilla.
EndorFinsmakare
För att förbise sin stundom miserabla tillvaro här på skogsplaneten jorden
måste Jonas med jämna mellanrum medicinera sig själv. Nu när höst-
depressionen så sakterliga börjar infinna sig i mången mans tankeliv är detta
extra viktigt. Några vita piller innehållandes komplexa kemiska substanser är
det dock inte tal om. Istället värdesätts inom denna sidekick till shamanernas
mer exotiska huskurer de så kallade tre S:en Smak, simplicitet & socker.
Genom åren har det för mig sett ut som följer:
Högstadiala Livet
Banana Skids. Dipper's. Och Euroshopper-Choklad.
Prisvärt.
Gymnasiala Livet
Punschrullar (successivt prishöjda, tål att nämnas).
Choklad-Muffins och Pucko (chokladbomb).
Cafeterians höjdpunkter.
Arbetslivet
RisiFrutti (förtärd vid förmiddagsrast).
Som tårta.
Igår glömde jag min RisiFrutti. Den låg inte i matlådepåsen.
Den skulle vara där, men det var den inte. Hjärtstilleståndet
var ett faktum. Förmiddagens behållning - borta. I fel kylskåp,
vid fel tidpunkt. Jag bad till Gud om ett mirakel. Han hörsammade.
Det fanns något mer i påsen.
En dammsugare, inlindad i plastfolie. Heligt.
