Guja
Bollsparkarn
Lågt i målvaktens vänstra. Resolut, välplacerat och otagbart. Varje gång satt den där, och varje gång hade han med självlärd skicklighet filmat till sig straffen.
"Peta bollen på sidan, spring på motståndarens utsträckta ben, ramla trovärdigt"
Det är inte svårare än så. Domaren blåser varje gång. Den gamle räven vet.
Bollplockarn
Smash! - Retur, mitt på bordet, inga konstigheter. Smash! - Ännu en retur, lägre än den förra, med viss underskruv. Smash! - Ett ofattbart skär, enorm underskruv. Smash! - Nät.
Uppgivet plockar jag upp den trestjärniga STIGA-skapelsen från det gröna golvet i Munktellarenans spatiösa bordtennissal. Ännu en förlorad boll. Den äldre han kan. Han står där han står, anstränger sig inte i onödan. Likt en gråhårig vägg täckt med defensivgummi.
Finsmakarn
Solanum lycopersicum? Nej, tack. Capsicum annuum? Nja, en annan gång. Eruca sativa? Nej för fan. Ost- och bönfylld paprika? Aldrig i livet.
Grönsaker bör inte förtäras. De är lite farliga. Köttbullar, potatis och sås ska det vara. Möjligen en tallrik bruna bönor och fläsk.
Eller varför inte korv, potatis och grädde? Ja, tack.
Han är mycket selektiv vad gäller mat. En finsmakare. Det respekterar jag.
Bengt "Guja" Andersson. Morfar, förebild och medkombatant i kriget mot några av kostcirkelns mest överskattade produkter.
