Jonas vs. Otto
Min kropp är under massiv belägring. Återigen har den onde och skoningslöse översten
Otto von Birch kommenderat sina hejdukar till anfall. Första vågen anlände för några timmar sedan. En lyckad räd från Otto's perspektiv sett.
Skaderapport:
- 2:a, 5:e & 13:e ögonkompaniet totalt utraderade.
- Rödfärgat blod täcker stora delar av Glob 1 och 2.
- Enorma förluster i tårvätska rapporterade.
- Näsans infrastruktur illa tilltygad, andningsvägar är där obrukbara.
- Mycket byggnadsmateriel utblåst vid de 24 nödvändiga nysningarna.
Jag var dåligt förberedd. Försvaret hade inte en chans. Drastiska åtgärder måste tas till.
Utländska legosoldater från den meriterade organisationen Clarityn är på ingång. De känner till min terräng och har varit med förr. Även tungt artilleri i from av Rhinocort Agua kommer att tillkallas.
Tiden är knapp. Sommaren är i fara. Rädda den som räddas kan.
Otto von Birch, som vanligt iklädd militärmönstrat.
Aktsamhet
Var på stadsbiblioteket i onsdags, jag och Bäck skulle ha tag på lite litteratur om hårdnackade ryssar. Ingen av oss hade dock lånekortet med sig. Har faktiskt inte sett skymten av mitt eget sedan mellanstadiet, så därför tog jag chansen och fixade ett nytt.
20 kronor kostade det. Skinande vitt med en grå inramning. Med på köpet fick jag dessutom den gula och mycket genomarbetade regelbroschyren. Läste igenom den
idag, för att vara på den säkra sidan. Det är något Jonas Altis gör, försäkrar sig.
Under rubriken ÖVRIGT stod det som följer:
"Biblioteket ansvarar inte för de skador som kan uppstå på din egen utrustning då du använder lånade medier."
Ojdå, vadan detta. Skador? På min egen utrustning? Låter farligt. Vad är det för medier
de lånar ut egentligen?
Madam Irma Pince, jobbar hon på bibblan?
Kex-spex
Dagens lunch, skolans säkerligen överbudgeterade kycklinggryta med knaprigt ris, föll mig inte alls i smaken. Följden av detta blev att jag vid hemkomsten drogs mot köket likt en annan hungrig hobbit. Till mitt missnöje ekade det retsamt i kylskåpet. Visst är vispad grädde gott, men utan pannkakor/plättar/våfflor är det rätt värdelöst en varm tisdagseftermiddag. Jag vände därför blicken mot brödskåpet. Kanske fanns där något gott fikatilltugg?
Icke. Knäckebröd, riskakor och digestive. Så långt ögat kunde nå. Offrade mig på ett digestive, ICA's egna. Stoppade frustrerat in hela kexet i munnen och började med viss möda att tugga. Det var ett smärre misstag.
Vid en inandning följde ett gäng smulor med ner i halsen. Jag rosslade till, och drog upp en ansenlig mängd kex i näsgångarna. Wow, tänkte jag, och kände mig som en av de där dra-kondomen-genom-näsan-konstnärerna.
Ungefär en halvtimma tog det. Sen fick näskexklumpen ansluta sig till sina kompisar i
matspjälkningsapparaten.
Dammdraken
Ska jag vara ärlig så är jag inte särskilt bra kompis med denna varelse.
Det råder en ömsesidig ovilja till kommunikation på alla dess plan. Har
funderat lite kring vad detta kan bero på. Hon är ju trots allt rätt snygg när
man tänker efter. Ung, fräsch och välsvarvad.
Titta bara på kroppen. Den robusta, vita och plastfjällsbeklädda kroppen
med sin utdragbara pisksnärtsvans. Och halsen sen. Grå, lång och
ståtlig med prima flexibilitet. Ansiktet, som hon för det mesta döljer vid sina
krävande jaktstrapatser, hyser ett par förföriska ögon och en magnifik mun.
Enligt lokala skrönor ska den som en gång kysst hennes läppar drabbas av
livslånga andningsproblem, något som vetenskapsmännen dock envist
fortsätter att förneka.
Dammdraken. Missuppfattad av många.
Tarvligt på Travian
Roligt. Grabben som formulerar sig är 16 bast. Mitt nick är Dummer. Sonnie är en granne, från Norrköping.
"...inte så myke men om du Sonnie skule jelppa mej så när jag blyr stor så kan jag sen jelppa dej och Dummer men jag komer att altid jelpa dummer så myke jag kan men jag vet inte om jag kan jelpa dej sonnie men aja vi går ju i sama alias så jag atar att jag måste jelppa dej men någång komer du ocså jelppa mej eller..."
Han försöker i alla fall.
Jorden runt på 80 minuter
Reste nyss jorden runt tillsammans med mormor. Har gjort det många gånger. Vi är bra på det. Under täckmantel Pablo Picasso inledde vi idag vår resa i Madrid. Flög sedan via London till Miami. Köpte en revolver där i staterna, vilken vi tog med oss till Santiago.
Väl i Santiago var det fikapaus. Guja Andersson serverade kaffe och bullar. Han förklarade för oss att koppen med skeden var till mig, och den utan till mormor Kerstin. Bullarna var mycket färska vilket resulterade i att tre stycken hamnade i min bortskämda matsäck.
Från Santiago bar det av till Australien och Sydney. En dyr resa, men om man jobbat framgångsrikt som både detektiv och kemist i löneklass 8 så är det inget problem. Nairobi blev nästa destination, där hittade vi en bra affär. Investerade i en afrikansk trämask, lite magisk medicin och en dödskalle. Allt detta sålde vi sedan till bra förtjänst i Kairo, där vi för övrigt blev bedragna av en äldre dam. Återkomsten till Europa firades i Aten där vi bland annat tog oss en ordentlig titt på Parthenon. Det fanns många intressanta platser att skåda i Greklands huvudstad, men på grund av hemlängtan från min sida fick tåget föra oss i sakta mak hem till Madrid igen.
Blev ingen rekordresa denna gång, men likväl en lärorik och actionfylld tripp. 370 poäng skrapade vi ihop, att jämföra med rekordet på cirka 700. Särskilt ledsna för det blev vi dock inte, vi vet ju numera att en ihopsättning av flera fototgrafier kan kallas för collage, och inte bondage.
Spelet håller än. En fröjd för alla som vill bli allmänbildade á la 1997.
Matematik i vardagen 2 - Sätta sig in
LOST. Bästa serien någonsin. En invändning visar endast på för dåligt engagemang.
Jag är engagerad, kan man säga. Tänkte kolla lite närmare på detta.
Hittills har 77 avsnitt av serien visats, 77 bra avsnitt med minst 77 obarmhärtiga cliffhangers.
Jag har självklart sett alla dessa. I snitt tre gånger per avsnitt med kvalificerade uppskattningar (förmodligen en underdrift).
Ovanstående information ger med avsnittstiden 42 minuter:
77 x 3 x 42 = 9,7 kilominuter = 6,7 dagar
Nästan en hel veckas LOST alltså. Inte illa. Förutom detta tillkommer förstås alla sömnlösa nätter på LostPedia och andra hemsidor, samt mobilavsnitten som släpptes i och med fjärde säsongens start. Det är med andra ord ingen liten cirkus detta, med nummer som inom branschen saknar motstycke.
Engagemang är därför ordet, det behövs för att uppskatta serien. 
Här är lite feelgood-musik från Mama Cass Elliot och senaste LOST-avsnittet.
http://www.youtube.com/watch?v=7Azc5I-93Uw
(Ja, det är även hon som sjunger soundtracket till "I en annan del av Köping")
Den kvinnliga sidan
Jag har för tillfället Söders stiligaste keratin-utväxter. Helt klart.
Fast det där med manikyr, det är trots allt inte min grej.
Att vinna
Mamma prenumrerar på bingolotter. Tror att hon förutom föreningslivet även stödjer någon annan välgörenhetsorganisation genom att göra så, någon baktanke är det i alla fall med det.
Hursomhelst, eftersom ingen i familjen uppskattar att se Rickard Olsson dela ut lådor och driva med pensionärer i TV, blir det till min uppgift att sköta rättningen av lotterna. Detta sker naturligtvis på Internet.
Processen är mycket simpel. Man fyller i serie- och lottnummer och trycker förhoppningsfullt på RÄTTA LOTTEN. Nio gånger av tio möts jag av texten: Tyvärr, ingen vinst på denna lott, vilket gör mig mäkta besviken. Ett riktigt nederlag är det. Bingolotto har slagit mig på fingrarna. Igen.
Detta kan förstås inte accepteras. Jag måste revanschera mig. Därför börjar jag ändra lite i lottnumret, byter kanske ut den sista siffran eller något i den stilen. Jag är väl medveten om att denna nya lott ej tillhör varken mig eller min mamma, men vinstmeddelandet å andra sidan, är helt och hållet mitt. Ibland tar det 20 ändringar innan jag får en hörnbingo eller ett par sverigelotter, men det är det värt.
Jag vinner en symbolisk vinst, och Bingo-Berra slipper skratta ihjäl sig i graven. Döbra.
Spelade faktiskt en del under denne herres glansdagar. Vann jag något? Nej.
Inventering
Jag har ett pennställ till höger om datorskärmen på mitt skrivbord. Det är till färgen transparent, med fem olika fack formade som cylindrar i olika proportioner. Här följer en beskrivning av vad detta pennställ innehåller.
15 stycken kulspetspennor. Alla olika till utseendet, var och en med sin egen charm och historia. Ett urval:
Rapalysin-pennan. I färgkombinationen orange och blå. Mycket stilig i sitt orginalskick.
Sorbact-pennan. Grön och stilren. Snygga linjer. Helt klart den sportigaste av kulspetspennorna. I likhet med Rapalysin-pennan representerar den stolt ett läkemedelsföretag.
Illuminate står det på en av de mer spejsade, den sänder ut blått ljus vid ett tryck på den där knappen som vanligtvis pressar fram udden (för att skriva måste man skruva lite framtill på pennan).
Pacemaker-pennan. Från St. Jude Medical. Mycket skön att greppa. Besitter en kraftfull uddutskjutningskapacitet.
ICA-pennan. Plastig och tillgjord. Den andas massproduktion.
8 stycken blyertspennor. Endast tre stycken mäter mer än 10 centimeter. Av dessa har två hängt med sedan lågstadiet. Ett par kvalitetspennor med futuritiska motiv.
1 stycke tuschpenna. Mycket användbar. En bra investering av Jonas.
13 stycken sudd. Varav fyra går att använda. KP-suddet med masken Karl-Putte avbildad är en klar favorit.
6 stycken mynt. Ett från Rademachersmedjorna. Även en spansk femcentare. 50-öringen från 1973 är det enda svenska.
1 stycke plast. Av okänt ursprung och användingsområde.
1 stycke USB-minne. TwinMOS, 128 Mb. Innehåll ej verifierat. Teckenkombinationen W520M5WM0849 går att utläsa på en metalldel.
1 stycke täljsten. Kvarleva från högstadiet. Jag hann aldrig klart med täljstensuppgiften så jag tog hem ett par bitar. En av dessa blev till en stubbe vilken numera samlar damm i min bokhylla. Denna sten lever dock vidare i oskulpterat skick.
Viktigt!
Köper Jonas en film så får han inte visa den hur som helst.
Att ta med den till en sån här struktur vore inte alls lämpligt.
De som skapar de varningstexter som visas innan filmen
ska till att åtnjutas verkar vara lite väl försiktiga. Jag menar,
när var du senast på en Drive-In-Bio som såg ut så här?
Ristorante Altis
Utdrag ur "Mat&Sånt" (nr 16 - 07) :
En liten och spartansk kvartersrestaurang. Belägen vid den så evigt gröna Eskilsparken,
vilken om sommaren hyser ett i högsta grad aktivt nattliv. Personalen är trevlig och mycket tillmötesgående. Högste hönset i köket, herr Pentti Altis, konstruerar varje vecka en ny meny med inspiration hämtad från världens alla hörn. Restaurangen tillämpar ej Dagens Lunch likt de flesta av sina konkurrenter, utan arbetar aktivt med konceptet Dagens Middag.
Vår utsände, Tom Dag, åtnjöt Torsdagen föregående vecka restaurangens Ärtsoppa & Pannkaka. "Det ringa priset av 58 kronor hävdar jag vara ett riktigt kap. Maten håller bra klass, ärtsoppans lenhet går inte av för hackor och pannkakornas stekning är i det närmaste perfekt. Servicen är dessutom oklanderlig. Inredning och stämning är dock två aspekter vilka drar ned betyget en aning, men för dryga femtiolappen är de enkla att förbise."
Personligen rekommenderar jag Pannkaksrullarna. Köttfärsfyllningen är enkel
och smakrik. Tillsammans med ett par gurkskivor och ett glas nollkommafem-
procentig fulländas dagen bums.
