Finsmakaren

Positiv förstärkning är ett begrepp inom psykologin, vågar jag efter att ha konsulterat Wikipedia påstå. Det handlar om att med särskilda metoder öka sannolikheten för att vissa beteenden ska upprepas. Den som beter sig befinner sig vanligen längre ner i näringskedjan än bloggläsare likt dig själv, och lyssnar främst till Fido, Busan, Simba eller liknande. Päls stoltserar han eller hon ofta med, kan tilläggas.

Det gör nog emellertid inte du. Inte med någon som passar till soffan i vardagsrummet i alla fall, vilket för övrigt vore ganska groteskt om den gjorde. Jag är ingen kännare av kannibalstammarnas utbredning här i världen, men hoppas innerligt att den svarta marknaden tagit avstånd från just den typen av exotiska varor.

Hursomhelst. Bortsett från alla hårstrån verkar åtminstone det där med positiv förstärkning fungera på både dig och jyckarna. Liknelsen jag nu slutligen kommit fram till byter ut Gizmo's hundkex mot Jonas blogginlägg och den ynkliga matskålen mot finsmakaren.blogg.se. Det började ju så fint här. Minst tre inlägg i veckan var det nog, mer eller mindre substansfulla. Gizmo lade på sig ett par kilo, gissningsvis tillfreds med situationen.

Dessa extra kilon visar sig senare komma väl till pass då hundkexen inte ligger där i skålen lika ofta som de brukar. Självklart kollar han till skålen då och då. Han lever på hoppet, den kan ju fakiskt innehålla GNAWLER'S senaste, vilket vore synd att missa. Ibland ligger de också där, kexen, men längre och längre tid går mellan förfriskningarnas förtärbarhet.

Undrar hur Gizmo känner idag, när han för första gången på en månad skymtar nytt innehåll i skålen. Svårt att förklara, inte minst för honom. Lättare att konstatera andra saker, tycker Gizmo. Som att det faktiskt verkar vara lättare att leva på just hoppet, än sällsynta och ibland smaklösa hundkex.



Alltså - Du som läser detta är ytterst mottaglig för positiv förstärkning.
Eller bara ohälsosamt intresserad av vad jag har att skriva.