Finsmakaren

Mitt hjärta är ganska stort, fastslås i ett färskt expertutlåtande. Utlåtaren i fråga är varken diktare eller filosof. Inte heller historiker eller sportjournalist. Hon vet ändå, konstigt nog.

Det är svårt att svara på hur hon vet. Visst, hon har under de senaste 18 åren följt mina steg på nära håll, men det kan inte ha gett särskilt mycket kött på benen. Mina mer heroiska insatser är ytterst lätträknade, och det är inte ofta jag väljer att ta en kula för intet ont anande dagisbarn. Kallas jag för modig eller kärleksfull dansar ljudvågorna säkerligen högklassig rumba på ironi-frekvensen. Det är något lurt med hennes intima vetskap. Mycket lurt.

Kanske har det att göra med den där apparaten. Mycket futuristisk var den, med en påkostad monitor och långa tillhörande sladdar. Nästan som bläckfiskarmar faktiskt, för de klibbade fast på min kropp lite varstans. Låg där på pappret i några annorlunda minuter, medan hon studerade monitorn. Inte kan väl den ha sagt henne nåt. Den känner ju inte mig. Konfunderande.



Något långsam sinusrytm. I övrigt normalt EKG. Betryggande.

 

Sammanfattning
Jonas modifierar sitt flygplan. Det går sönder. Han ska limma ihop det.
Går 10 ronder mot Super Attak.

1. Inledning
Jag har ett radiostyrt flygplan. Det är ingen avancerad och påkostad farkost för seriösa hobbyister, utan en enkel och billig konstruktion för lättroade själar. Köpte planet på Teknikmagasinet förra sommaren. De såldes ganska friskt, vill jag tro.

Mitt blåvita flyg klarar fortfarande av att hålla sig i luften. Har inga allvarligare skavanker. Det saknar däremot utstrålning, vilket jag inte kan acceptera. Greppade nyligen penslar och färgburkar, och kladdade lite (se Bilaga #1).

Detta kladdande visade sig i efterhand ha varit aningen hårdhänt. Muttrarna på planets övre vingparti hade lossnat, vilket gav upphov till att det tekniska innanmätet blottades. Efter noggranna övervägningar beslutades att en ihoplimning var den bästa lösningen. Jag letade lite bland diverse modell-prylar, och fann utan problem ett i det närmaste oanvänt kvalitetslim. Super Attak. Klingar ryskt ogräsbekämpningsmedel.

2. Metod
Limmet jag hittade spelar helst dubbel, så att säga. Först agerar aktivatorn, som mest liknar en sofistikerad tuschpenna. Den doftar starkt av bilrengöring (ja, jag råkade peta mig själv på näsan, men det blev inget märke). Därefter ska den vanliga limsubstansen appliceras på ytorna där pennans udd farit fram. Problem.

Jag för limtuben mot planet och klämmer försiktigt i dess bakre regioner. Räknas inte som sexuellt ofredande, lagen är på min sida. Men inget händer. Jag klämmer därför lite hårdare. Fortfarande inget. Tar slutligen i för kung och fosterland. Noll framgång.

Efter en stunds återhämtning undersöker jag orsaken till problemet, vilken förstås återfinns i tubens korta hals. Den är pluggad. Igenmurad. Försluten. Likt ett Franz Jäger, om man så vill.

Inspirerad av Charles-Ingvar Jönsson bestämmer jag mig envist för att bräcka limmet, dock utan stetoskop. Hämtar ett gäng smala och metalliska föremål. Vinner till en början mest framgång med ett avklippt gem, vilket demonstreras nedan (Bilaga #2). Försöker på olika sätt att stabilisera metallpinnen, för att den använda hammaren ska få maximal effekt, men får trots mina mest helhjärtade ansträngningar inte hål på tuben.

Klurar vidare och snart trillar poletten ned. Ett häftstift blir den ultimata lösningen
(Bilaga #2). Det krävdes ett antal precisa slag med hammaren, men till slut kunde
Super Attak inte längre hålla emot. Fria luftvägar, at last.

Med blodiga och ömma fingrar höll jag ett kortare segertal. Plockade undan allt inbrytningsmateriel och vände återigen uppmärksamheten mot flygplanet. Bestörthet.
Ville först inte tro det, bara flinade och skakade på huvudet.

Allt lim - snustorrt.

3. Diskussion
Två hela timmar av mitt liv. Så mycket berövade detta lim mig. För stunden kändes det faktumet oerhört betungande. Den tiden kunde ha förvaltats mycket bättre. Möjligen.

Limmet har emellertid inte enbart fyllt mig med negativa erfarenheter. Super Attak lärde mig också en del nyttiga läxor. Numera vet jag till exempel att aktivator-os bör inhaleras oftare. Att jag har en stor och hemlig kluddgömma i en Marlboro-plåtask. Och naturligtvis, stenhårda limtuber är att betrakta med största skepsis.

Bilaga #1

         

Bilaga #2

          

     


Om du läst hela detta inlägg är det obligatoriskt att under Kommentarer notera ditt favoritdjur.
Anonymitet beivras. Hårt.