Finsmakaren

Bryter ny mark på det personliga planet denna sommar. Inget djupt radikalt, nej, utan snarare något av en tvivelaktig fasadförändring. Att jag inte genomgått denna tidigare är delvis Weiron Holmbergs fel, han som porträtterade Biffen i Jönssonligan-filmerna. I den första av dessa ska han på Wall Enbergs order ta hand om Sickan, och med en hygglig placering på topplistan över fantasifulla likvideringar gjuts Charles-Ingvar fast i betong och sänks ned i kajvattnet. Visst, mästertjuven överlever doppet, men som liten fann jag scenen ytterst obehaglig. Det är därför jag först nu i sommar, utan att känna mig som Weiron Biffen Holmberg, nästan obesvärat bär vita linnen.

Lite besvärad är jag dock, känns ganska naket emellanåt. En viss Charles hade nog på vetenskaplig basis tröstat mig med att omvälvningen i grund och botten tjänar reproduktiva syften. Mer sapienshud åt folket, fler folk i sapiensskrud? Det är alltså instinkt det handlar om, egentligen. Charles svenska motsvarighet Carl hade säkert hållit med. Hans namn antyder ju dessutom att detta plagg föll honom på läppen.




Negerkyssar!