Finsmakaren

Bestämde mig för att lapa lite sol i eftermiddags. Placerade den färggranna filten mycket strategiskt precis utanför fönstret mot innergården. Den mottagna strålningseffekten bedömdes där ha ett lokalt maximum.

Denna slutsats var jag dock inte ensam om att dra, vilket jag snart skulle få erfara. Knappt hade den första av Pelle's bas-kavalkader nåt sitt klimax innan det flaxade till på min axel. Jag sprattlade våldsamt till och spejade panikartat efter en tänkbar förövare. Ingen där bortsett från grannkatten, som valde att inte avlägga vittnesmål.

Återgick försiktigt till lapandet, efter att noggrant ha synat de långbenta arachniderna på väggen. Andningen hann precis stabilisera sig innan det hände igen. Denna gång mitt i ett låtbyte, varför jag hörde de brummande vingslagen.

Gigantisk var den. Grå och luden. Gastkramande.

Viftade utan vidare funderingar bort djuret från huden. Hon (ja, det kändes som en hon, en typisk Solveig) landade på gräset någon meter bort, groggy. Greppade omedelbart min ena toffel och gjorde mig beredd att tysta henne. Men nej, så kan det inte gå till, jag dödar inte djur*. Mår hemskt dåligt av det. Får skuldkänslor. Solveig kanske hade något roligt att se fram emot, en semester i Eskilsparken eller liknande. Hon nämnde det dock aldrig, utan brummade bara på vimmelkantigt manér iväg mot nya äventyr.

 

De är ju bara insekter. Trots allt.


*Tvestjärtar & myggor tillhör sedan en tid tillbaka inte denna skara.

 

Fick ett samtal härom natten, klockan 02:02. Skyddat nummer sökte tydligen mig.
Jag väcktes lite halvt av vibratorn och undrade vad som stod på. Förstod ganska
snart vad det hela rörde sig om.

"Aha, det är han igen, Mr Abroad. Att han aldrig lär sig, den där utlänningen."

Trycker bort samtalet, och efter några sekunder ringer det igen.
Jag trycker på svara, men säger ingenting.

Jag: ...
Han: Hellah?
Tror av någon anledning att han säger så.
Ska förmodligen vara "hallå".
Jag: ...
Han: Hellah?
Jag: Wrong number.
Han: Ney ney, vad heter du?
Jag: Jonas.
Han: Oh my God...
Jag: ...

Klick.

  

Jag valde rätt. Trots obefintlig erfarenhet.


       

Tog plats i fåtöljen, och inte i saccosäcken.

 

 


Noll hårvax. Noll överansträngning. Noll grader Kelvin.

Kylan förkroppsligad.

 

Arbetsledaren, eller vad den där trädgårdstomten till medborgare nu kan titulera
sig, hade något emot mig. Det rörde sig förmodligen om hat vid första ögonkastet.
Som med mig och Caroline af Ugglas, fast utan det betryggande avståndet.



                           

     113 st.                          17 st.                                               136 st.


Jag räknade rätt. Det var 113 havregryn-paket från AXA, vilket han på ett mycket
spydigt sätt misstrodde.

Tomten insåg till slut att han tagit fel, och ville därför revanschera sig. Han bestämde
sig för att agera rysk hemlig polis, och deporterade mig till tvättservetterna.


740 paket. Sen lämnade jag ICA Maxi.