Finsmakaren

Sommaren '94 var varm, men det har jag inget vidare minne av. Miodrag Belodedeci bommade straff, vilket jag inte heller kommer ihåg. Jag har dock hört om den där sommaren åtskilliga gånger på senare dar, och VM-krönikan på VHS är i det närmaste sönderspelad. Jag vet med andra ord vad en hel del av vad som hände under värmeböljan 1994, men jag kommer inte ihåg det. Alla realtidsminnen    bortblåsta. Alla utom ett.

Var på Öland det året. Byxelkrok, närmare bestämt. Hettan bidrog till att många timmar spenderades på stranden. Där kan man ju som femåring ha det ganska roligt. Njuta av tillvaron. Leka runt. Dricka saft. Ta några dopp. Bygga sandslott.

Notera fetstilen på den sista aktiviteten. Jag byggde själv inga konstruktioner i sand, men det fanns andra som gjorde det. Barn, i plural, gissningsvis jämngamla med mig. Arkitekter från helvetet. Djurplågare av rang. Manet-mördare.

På den tiden hade jag planer på att som vuxen bli marinbiolog. Jag gillade havets alla varelser. Respekterade dem. Åt inte fisk överhuvudtaget (eller ja, kanske en bulle eller pinne då och då, om inget annat erbjöds) och läste gärna böcker om livet under ytan. Det rådde en ömsesidig kärlek oss emellan, kan man säga. Vattnet och Jonas. Jonas och vattnet.

Av denna anledning smärtade det mig nåt otroligt att se dessa barn handskas med maneterna. De fångade dem på stranden där de låg. Uppspolade och hjälplösa. De tog dem med sig längre uppåt land. Samlade dem i högar. Redo att slaktas. Med hjälp av sina spadar och hinkar i plast buntade de ihop nässeldjuren. Inkorporerade dem i sina sand-skapelser. Drog sig inte för att brutalt platta till dem, mixa dem med sanden eller dela dem i mindre bitar. Jag kunde inte annat göra än att bevittna denna horribla syn. En syn som än idag finns kvar i minnet, ganska ensam under kategorin 1994. Traumatiskt.



Idag läste jag om maneter i Illustrerad Vetenskap. Blir man utan sötvatten på ödsligt hav fungerar tydligen inte dessa nässeldjur särskilt bra som vätskeersättare. Visst, liksom gurkan består maneter till cirka 97% av vatten. Kruxet är dock att detta vatten är lika salt som det omgivande havet    för salt.

Så, om du blir strandsatt på en öde ö är det ingen mening att försöka dricka uppspolade maneter. Ta istället lärdom av barnen i Byxelkrok och bygg dig en spatiös tvåplansvilla.