Finsmakaren

Mitt minne levererade mig nyss nåt ganska delikat. Nåt som inte borde finnas kvar där, men likväl gör. Som sniglar på matbordet, ungefär. Tuggar väl inte så mycket på dem, antar jag. Tar därför detta på koncisaste manér.

Hade en gång i tiden en granne vid namn Johan. Han berättade för mig om en av sina klasskompisar. Kalle får han heta. Denna unge herre hade en smått underlig diet.
Han åt jiggar. Ja, jiggar, ni vet. Fejkfiskar, som inte alls liknar fiskar. Köpte ett stim varje
vecka, för att tugga på. Förmodar att han inte svalde dem, det hade ju slutat illa. En hel tjocktarm med jigg-rom. Usch.

Kalles Kaviar. Delikat.