Finsmakaren

Jag drack whisky i lördags. Hade jag inte gjort förut. Var först lite skeptisk, men lät mig övertalas. Bra skulle den tydligen vara, enligt Marcus Carnesten, min självutnämnde whisky-mentor. Han föreläste, mycket sakkunnigt och inlevelsefullt, om hur drycken ska till att åtnjutas på bästa sätt. Is, vatten i sin fasta form, hör inte hemma i det orginellt formade glaset. Vatten, is i sin flytande form, kan å andra sidan göra viss nytta. Frigöra fler smaker. Nästan tresiffriga till antalet, rent av.

För whisky innehåller tydligen mycket av den varan, smaker. Rena kavalkaderna, de där flaskorna. Den jag bjöds på härstammar från Skottland. Från destilleriet Linkwood. 15 år gammal. Den ska enligt expertis smaka av detta:

Ej utspädd:  "Spicy with charred oak and aniseed. Rich fruitiness - bruised apples and bananas."

Utspädd:  "Smoky - charred wood with fruit cake flavours"

Fruktig? Pfft. Kan inte vara många som uppmärksammar det. I min mening är smaken av tjär-nyanserad sprit tämligen framstående. Starkt och rökigt, var första intrycket. Dock inte alls outhärdligt, snarare gäckande annorlunda. Jag kan nog lära mig. Tids nog.



Men näe. Kunde ha utrustat mina smaklökar med GPS och blodhund.
Inte fan hade de hittat någon banankaka.