Finsmakaren

 
Nu är det snart dags att rösta. Fick med gårdagens post ett litet informationsbrev angående mitt deltagande. Jag var utvald, stod det. Utvald att vara med och påverka. Huga, alltid ska man känna sig speciell.

Fast det där med en unik påverkan är inget som frestar. Åtminstone inte i nuläget, och inte mer än ljummet kaffe. Jag är inte så insatt, och bryr mig ej heller särskilt mycket. Lite märkligt, kanske många anser, eftersom mitt val i slutändan påverkar också mig själv. Många bäckar små, heter det ju, men därtill hör också salthaltsproblematiken. Min Döda havet-röst kanske egentligen inte alls hör hemma i den där samlade sjön, tillsammans med alla kranvatten-röster. Kan tänkas.

Men det klassas väl som ett samhällsansvar att rösta, och som svensk tar jag mitt ansvar, även om jag inte tycker att det är toppen.



Carolina Norén. Får nog bli att välja lite tid med henne.